INDEX
SJÖMANSKISTAN - SJÖMANNENS KÄRASTE ÄGODEL (1/12)
Sjömanskistans historia går långt tillbaka i tiden. Redan i början av 1600-talet användes kistor av båtsmän men först mot slutet av 1700-talet blev kistorna personliga ägodelar som följde med sjömännen från skepp till skepp.
I regel var det lokala snickare som gjorde en kista innan sjömannen mönstrade ombord. Kistorna var gjorda för att passa in i de krav som ett liv på sjön ställde. De flesta sjömännen bodde i Skansen, manskapets plats för vila ock sömn. Skansen var belägen intill förmasten, ett fuktigt och mörkt ställe var vatten ofta trängde in genom skott och ventiler när sjön gick hög. I skansen fanns väggfasta kojer, en kamin, ett bord och här förvarades också kistorna.
Sjökistan var långsmal så att den inte skulle ta för mycket utrymme i skansen där den stod placerad utmed skottet. Locket gick över kistans kanter för att inte vatten skulle tränga in. Bärhantag 'stroppar' var fastsatta på gaveln så att man lätt kunde dra eller lyfta kistan. Nötlister fanns under kistan för att hålla den torr men också för att hindra slitage. Vanligt var att kistorna användes som bänkar runt bordet eller framför kaminen.
För en sjöman var sjömanskistan ofta den enda kopplingen till hemmet under de långa resorna till sjöss. Här förvarade han sina personliga ägodelar. I kistans lilla fack fanns oftast en bibel, brev och andra små värdesaker. I det stora utrymmet förvarades kläder såsom landgångsrigg och oljeställ, i bland också verktyg för sjömansarbeten, reseminnen och gåvor till dem där hemma.
Sjömän talade förr om kisteförnöjelse dvs. genomgång av sjökistans innehåll eller att förbättra och försköna kistan. Ofta var detta frivaktspyssel - man beklädde locket med segelduk och nitar, utformade bärhandtagen med knopar och splitz, målade mer eller mindre detaljrika målningar av det egna skeppet. På detta vis blev varje sjömanskista individuell med ett ett eget utseende helt enligt ägarens tycke och smak.
Sjömanskistan förlorade sin betydelse i början av 1900-talet då sjömanssäcken tog över som en följd av fasta skåp i skansen. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att man i skolan tillverkade sjömanskistor eller att gamla sjömän tillverkade kistor till barn eller barnbarn. Hur skall man då skilja mellan originalen och nyare kistor? Ett flertal detaljer avgör men enklaste sättet är att se på kistans slitage och nötlisternas skick. Värt att notera är också att man rätt ofta ser gamla resekoffertar eller allmogekistor med platt lock säljas som sjömanskistor trotts att de skiljer sig väsentligt både i utseende och utförande från den äkta sjökistan.
INTRESSANTA FÖREMÅL UNDER KLUBBAN (1/12)
Ett auktionshus sålde under hösten 2011 ut en del av dykaren Sven Johanssons samlig av marina föremål. Johansson var en av de första verkliga sportdykarna i Sverige. Han hade också ett stort marinarkeologistkt intresse och bärgade flera föremål under 1950-60 talet från vrak i finska, åländska och svenska vatten. Intressant är att föremålen bärgades innan forminnesskyddet för vra trädde i kraft så försäljningnen av föremålen var fullt laglig.
Kansken de mest intressanta föremålet på auktionen var fartygsklockan av S/S Skiftet. Fartyget byggdes på Chrictons båtvarv i Åbo 1908 och sattes in på trafik mellan Åbo och Mariehamn. Torsdagen den 14 december 1916 avgick Skiftet från Mariehamn och på Rödhamnsfjärden närmade sig Skiftet ett minbälte utlagt under natten av den tyska ubåten UC-27. Klockan 09.30 i dåligt väder gick Skiftet på en mina. Fartyget exploderade, sjönk omedelbart och 86 människor gick en våldsam död till mötes. Fartygsklockan fick en ny ägare för 4.185 eur.
Man kunde också köpa föremål från flera andra kända svenska vrak såsom Jutholmsvraket, Fula Gubben och S/S Kapella. Från lastfartyget S/S Fringilla som förliste 1930 utanför Sandhamn gick nakterhuset och klockan, båda med hårt slitage och skador, för 940 eur vilket är ett intressant pris.
Nakterhuset och ratt från ångfartyget S/S Kul fanns också till utrop. S/S Kul fick 1950 förskjutning i lasten och förliste utanför Sandhamn. Slutpriset på dessa var på rätt nivå då föremålens affektionsvärde kompenseradee hårt sjöslitage.
I övrigt såldes en massa fynd från Stockholms skärgård. Det var flaskor, fat, bägare, trefotsgrytor och kärl från 1600 - 1900 talet. Sällan man ser en så pass stor samling dykföremål gå under klubban.