Egentligen finns det rätt så få inredningsföremål kvar från gamla ångare och segelfartyg. När fartygen hade levt ut sin tid och styrde ut på sin sista resa mot skrotning, så var det endast metallen som var av betydelse. Övriga föremål hade genom år på sjön och föråldrad design förlorat sitt värde och såldes i bästa fall vidare på auktion till mindre restauranger och hotell, ett system som annars fortfarande lever kvar i dagens fartygsskrotning i fjärran östern. Problemet är bara det, då som nu, att många av dessa föremål designmässigt inte skiljer sig från dito på land - man kan inte utan dokumentation med säkerhet säga att de verkligen härstammar från ett fartyg.
Ett undantag finns - föremål vars form designades utgående från funktionaliteten ombord. Hit hör bl.a. fartygskommoder, fartygsstolar och sjömanskistor. Fartygsstolen är med sin tunga fot och exotiska träslag ett vackert föremål som representerar en försvunnen tidsepok inom sjöfarten.
Designen av stolen fick sin början i den ökade atlantfarten mellan kontinenterna under 1800-talets första hälft då bänkar och pallar ersattes med stolar i salongerna i första och andra klass. Fartygen var ännu så små att de rullade kraftigt i sjön, därför konstruerades stolen med en väldigt tung fot, oftast i gjutjärn, som bultades eller skruvades fast i däck för att den skulle stå stadigt. Själva stolen följde sedan designen på salongen som i sin tur återspeglade rådande inredningstrend och fartygets inredningstema.
Generellt kan man säga att stolarna i första klass vanligtvis var uppholstrade med fint utsnidade träarbeten och armstöd. Tyget var vanligtvis mörkt så att stänk från mat och dryck inte syntes. De stora atlantångarna hade också rederiets emblem i stolsryggen. I andra klass och i mindre fartyg var stolarna av enklare design - det var mera trä och lädersits. Fartygets trad dvs. färdrutt hade också en inverkan på stolarnas utseende. Fartyg som gick mellan olika breddgrader hade t.ex. stolar med vändbar sitts - rotting i varmt väder och läder för kallare klimat.
På bilderna intill ser man stolar i matsalen och musikrummet i atlantångaren Furst Bismarck. Fartyget, som var av medelstorlek, var byggt 1890 och gick på rutten Hamburg - New York.
Fartygsstolar med gjutjärnsfot förekom allmänt på fartygen fram till första världskriget men redan i början av 1900-talet hade nybyggen annan typ av stolar - det var bl.a. heltäckande mattor i salongerna (ökad friktion) i kombination med ny skrovdesign (mindre rullning) och större fartyg (mer utrymme) som gjorde att tillverkningen av den traditionella bultade fartygsstolen upphörde.
Comments